Pengarna tar slut väldigt fort. På grund av godisberoendet så förlorar jag flera hundra spänn på ingenting. Har ingen nytta av godis och funderar därför på att sluta äta godis/socker över huvudtaget.

Kanske håller jag på att bli vegetarian dessutom.. tappar matlusten när jag ser kött på tallriken.

Och jag vet inte vad som händer på skolan, ibland känns det som om jag och vännerna håller tätt ihop. Andra gånger känns det som om vi inte ens känner varandra. Som om man tittat på en främling.

När ens vänner hittar på något roligt och vill att man ska vara med, vill man inte vara det för att man är rädd att förlora dem. Och vännerna tror inte att man vill umgås med en längre för att man tackar nej till något man egentligen skulle vilja vara med på.

Jag känner ibland att jag vill förändras, så människor ser mig som en intressant person. Inte som en lat, självisk människa. Även om jag ofta är generös, så känns det som om jag är det egoistiska människan på jorden. Jag vet inte ens vad hemlängtan är för nåt. Kanske känner jag det hela tiden, eller så är det bara som om jag vill slippa vara hemma.

Hemma i familjen händer det inte så mycket, med en bruten relation till sin pappa, sitter jag mest för mig själv och grejar. Vill inte framstå som dum inför mina syskon, men jag tröttnar. Jag är trött på att jag hela tiden väntar på att något ska hända. Trött på att vänta på något som aldrig kommer hända.

Oktober är den månad som jag blir pank fortast, det är jättemånga som jag känner som fyller år i oktober-månad.

Jag sitter och skriver på mina låtar, som om det är det enda jag sysslar med. Min frånvaro från lektionen minskar drastiskt efter flytten till en annan "lägenhet".

Lider jag av ångest? Eller vad är det för fel på mig?